pappabloggen.

jävligt många av oss växer upp
i en tid då förhoppningar brister
framförallt åttitalister
med bördan av våra föräldrar
separationer i vår ryggsäck
sitter vi och grinar över myggbett

tyvärr har ofta den där skiten färgat oss
men ändå kan vi knappt bärga oss
och visa våra föräldrar att vi kan vara med
nån tills döden skiljer oss åt
vilket är svårt
för
nu måste bara vårt egna förhållande hålla
så höga krav när vårt överjag tar övertag
och seperationsångesten håller oss kvar
och man har det skit till slut, livet ut
kommer vi
pussla med alla skärvor i vårt känsloliv
försöker känna varje gång att det är meant to be so
med olika motiv i olika sängar
kommer vi nog alltid låtsas som att det regnar.