pappabloggen.

värt att börja igen?
med bloggandet alltså, inte tvångsdrickandet två gånger varje helg.
känner hur det knakar i fingrarna efter att få skriva igen.
(om det inte är ärftlig reumatism som spökar..)

första uppdateringen på tre månader,
tack hej, fuck dig, men inga tårar når min kind.




för första gången en låt som man kan hoppas på blir en sommarplåga,
men blir väl nån såndär technogalen göteborgare som snickrat ihop nåt
som alla nyutgångna 92;or spelar sönder på fester och som sedan läcker ut
till krogarna, så att man till slut spyr på refrängen som går om och om igen.