pappabloggen.

idag blev jag lack.
jag, nina och zoda stod och beställde käk på mcdonalds,
medans vincent låg i vagnen och blev mer och mer grinig.
till slut grät han så mycket att jag tog upp honom.
folk vände sig om och stirrade, tillochmed personalen,
och tittade på mig som om att jag var en dålig förälder för
att mitt 5-veckorsbarn skriker.

jag vet inte om jag är lack på folks ovetande om att
barn faktiskt skriker när dom är hungriga och att jag
är helt okapabel till att slänga fram en tutte där och då
för att låta honom sippra i sig bröstmjölk, eller att vincent
faktiskt sluta gråta direkt när nina tog honom.

suck. att vara farsa är inte det lättaste.